funderingar till morgonkaffet

godmorgon mina kära! hoppas ni mår bra! jag mår fint, sitter här och dricker en kopp kaffe och filosoferar om livet. planerar lite inför dagen, och idag är jag förresten så glad och tacksam över att jag ej har några barn haha. när jag vaknade imorse så hörde jag ett jäkla barnaVRÅL i ren protest från någonstans (antingen en granne eller utifrån). någon som inte var speciellt sugen på att gå till dagis kanske? och ungen fortsatte att skrika, grina och leva om i minst en timme :):):):) haha inget som direkt lockar så här på morgonkvisten. faktiskt inte mycket med barn alls som lockar hos mej. vet inte riktigt i vilken ålder det är tänkt att mammakänslorna ska kicka in, men jag är ingen "barnmänniska", har aldrig varit och är faktiskt inte så säker på om jag någonsin kommer att bli.. visst kan väl vissa barn vara otroligt söta, speciellt på bild hehe, men oftast tycker jag att barn mest är jobbiga. och jag får faktiskt lite ångest och nästan panik när jag tänker på att skaffa egna barn och att vara gravid. men vem vet! jag är ju trots allt bara en snorunge själv fortfarande :) men om jag skulle spå min egen framtid så ser jag mej själv omringad av massa hundvalpar snarare än barn haha. en motsvarighet till catlady då kanske. aja, hoppas ni får en fin dag!
 
PS. jag utlovade ju en shout out till den som lyckades svara rätt på vem/vad jag citerade i rubriken i mitt förra blogginlägg. och svaret var dopefish - laddergoat. och kajsa var först med att svara rätt så ta och spana in hennes instagram @kajsamariahojer vettja!!
10 kommentarer »
KAKA / Carolina

Haha, och här sitter jag med mitt morgonkaffe och livets barnalängtan...

Svar: haha tänk så olika man är! 🙈😅
Isabelle strömberg

Anonym

Haha jag är likadan! Min kille är sååå barnkär och vill verkligen ha barn (ifs är han 5 år äldre än mig och antagligen mer redo pga det) men har aldrig gillat barn. Eller gillar inte småbarn. Gillar 10+ år haha - så kan få fet ångest när jag tänker på det. Samtidigt som jag vet hur mkt min kille vill ha barn och jag vill ej beröva honom den gåvan, så jävla jobbigt!! Men man får se helt enkelt. Vill bara att du ska veta att du inte är ensam om exakt de tankarna!

Camilla Persson

Jag förstår dig precis, är ett år yngre än dig och fram tills jag var 20 år var mitt mål att bilda familj innan 25. Det är mindre än 1,5 år dit och tro mig barn är det sista jag tänker på nu 😌

Jessie

Jag var likadan som du! Avskydde verkligen barn och flydde typ åt andra hållet så fort en unge var i närheten. Skulle aldrig bli mamma. Sen blev jag gravid (trots p-piller) när jag var 23 och kunde inte förmå mig till abort, det gick liksom inte. Idag är jag 26, sonen är 2,5 och den största gåva och kärlek jag någonsin varit med om. Dagen han föddes blev mitt liv helt fantastiskt. Visst är det ASJOBBIGT ibland, speciellt som nu när han är i trotsåldern och man många gånger tänker "fan, jag skulle skaffat hund istället", men så får man en kram, ett skratt, ett "älskar dig, mamma" och med ens kunde livet inte vara bättre. Nu vill jag till och med ha en bebis till... xD

Anonym

Jag skulle lätt kunnat tänka mig att bli mamma om det var lika smidigt som att skaffa en hund - men att gå runt nykter och fet i 9 mån för att sedan i smärta krysta ut en blodindränkt miniversion av mig och någon man som inte behövt uppoffra sin kropp - nej, tack!

Tina

Känner precis som dig! Hellre hundbebi först. Den längtan är större :)
Doch tror jag att ni skulle få otroligt vackra barn och dessutom störtsköna. Tror att ni skulle uppfostra era på ett väldigt ... vad ska man säga.. avslappnat sätt :)
Eftersom ni är såna härliga bysiga människor

Caroline

Jag tror det inte spelar någon roll om vad man tycker om barn innan. Älskar man barn, så har man fördelen att man ja, kommer älska sitt egna barn.
Men även om man inte gillar andras barn, så tror jag att de allra flesta ändå kommer att älska sina EGNA barn.

Dock så tycker jag inte alls du ska känna någon hets med att skaffa några barn! För det är så hemskt att känna press inför sådant, när man inte känner sig redo. Barn är ju ett sådant stort ansvar. Och du ska ju själv få bestämma vad du vill ha mest ansvar för. Endast dig och din pojkvän, eller ansvar för ännu en familjemedlem (barn)...


Men jag själv hade tyckt det varit kul med en hund för din del, men det ska du såklart inte heller känna någon press för!
För vet du sagt själv att du varit intresserad utav det, men att du/ni varit osäkra ifall eran boendesituation vore det bästa för att hunden ska må så bra som möjligt...

Sofia

Är exakt likadan! Värsta är att man typ känner sig som en hemsk människa när man inte gillar barn :/

Anonym

Omg jag känner precis likadant! Är ett år yngre än dig men det sista jag skulle vilja ha i mitt liv just nu är ett barn haha! Kan inte ens föreställa mig själv vara mamma..konstigt. Jag sa till och med när jag var fyra år att jag inte ville ha barn😂

Anonym

Jag är inte heller någon barnmänniska men har trots det en egen liten grabb som jag älskar över allt annat. Däremot har jag blivit mer accepterande mot barn sedan jag själv fick barn. Jag var inte heller "redo" innan jag fick barn (Hur gör man sig redo när alla bebisar/barn är så olika?) 😊 Men har trots det gått jättebra.