kluven / tankar

under inlägget jag skrev i fredags fick jag en kommentar från anonym som löd:
 
"Man mår inte bra att vara hemma! Du är inte sugen på att plugga? Hitta en hobby? Eller typ jobba extra nån stans bara för miljöombyte? Även om man trivs hemma så börjar man krypa på väggarna tillslut! Eller skaffa en liten hund eftersom du har ett jobb du sköter hemifrån, då måste man liksom gå ut även om man mår dåligt."
 
och du har så rätt, och jag är så himla kluven i detta. egentligen älskar jag ju att bara få vara ifred, hemma för mej själv och inte behöva träffa massa människor. att slippa rutiner och scheman, att få vara min egen chef och fylla ut mina dagar med precis vad jag vill (även om jag inte fyller ut dom med så mycket just nu). det är en frihetskänsla. men vissa dagar kan det även vara mitt fängelse, och då är det precis som anonym skriver att jag i stort sett börjar klättra på väggarna här hemma. då är det enda jag vill att få komma ut, träffa folk och få lite miljöombyte. att få rastas lite helt enkelt haha... då är ensamheten min fiende. något av det sämsta med att jobba hemifrån och sitta isolerad så mycket som jag gör, är att jag känner att jag inte utvecklas lika mycket som person. jag får liksom aldrig träna mej i sociala sammanhang eller svåra situationer på samma sätt som folk som har ett "vanligt" jobb dom går till. känner mej ofta understimulerad också, och att hjärnan typ blir lite förslappad pga det. men jag har så jävla svårt för att lämna lägenheten. det är lite svårt att förklara, men det krävs ganska mycket för att jag ska vilja lämna mitt bo... det är som om jag fatsnar här, eller är för bekväm kanske. eller helt enkelt för obekväm ute bland folk. men när jag väl går ut mår jag oftast bättre, bara av att träffa en vän en dag, ta en fika någonstans eller efter ett möte. småsaker som ger nya intryck. jag vet ju att jag egentligen behöver fylla ut mina dagar med mer aktiviteter och variation, för mitt välmåendes skull.
 
jag har faktiskt kollat på lite olika kurser bland annat. jag är väldigt intresserad av psykologi t.ex, och skulle kanske vilja plugga det. men att få tummen ur röven och verkligen ta tag i saken är ju en annan femma. och så får jag ångest av bara blotta tanken på att gå i skolan igen.. men det är iallafall en idé. annars kanske gå en kurs i något som skulle gynna mitt företag.
 
en hobby då? jo gärna, om jag nu skulle hitta något jag är intresserad av (förutom det jag mestadels jobbar med). just i dagsläget känns det lite svårt, eftersom jag är i en nedåtperiod just nu och allmänt saknar motivation och tycker att i stort sett allt är tråkigt, jobbigt och ointressant. men jag skulle vara så glad om jag lyckades hitta en hobby som jag verkligen tycker om, men jag kan tyvärr inte komma på vad det isåfall skulle kunna tänkas vara... några förslag? kanske börja rida? måla? klättra i berg? hook me up! något jag faktiskt tror skulle vara riktigt roligt är att typ dubba barnfilmer? eller radio!! det har jag ju faktiskt jobbat med innan (sveriges radio p4 jämtland år 2010 typ). som sagt, hook me up, haha!
 
och det här med att skaffa hund, det har ju varit på tapeten väldigt länge nu. och vi har funderat så hårt på detta, moget och långsiktigt. en hund är ju inget man bara köper spontant, det är ju nästan som att skaffa barn haha. både jag och min pojkvän har ju haft hundar i våra familjer hela livet typ, så vi vet ju verkligen vad vi ger oss in på om vi skulle skaffa en. och egentligen skulle det ju vara perfekt för oss, rent praktiskt, i och med att jag har all tid i världen för en hund, är hemma hela dagarna osv. MEN vi vill även kunna resa, vara fria och inte behöva anpassa oss och ha ansvar över ett trejde litet liv än. dessutom vill vi ha en större lägenhet innan, vi två får ju knappt plats här som det är nu liksom. men längtan efter en hund är sååå stor ska ni veta, för oss båda. det är verkligen något som saknas i vårat liv. men vi känner ändå att det är bäst att vänta ett tag.
 
så vad kommer vi fram till efter alla dessa tankar och resonemang? kanske inte så mycket haha, mer än att jag uppenbarligen är livrädd för att kasta mej ut i livet, stora förändringar och beslut som sedan inte går att ta tillbaka. men det är väl kanske just vad livet handlar om? inte vet jag.
 
28 kommentarer »
undefined

Isabelle! Jag kan verkligen rekommendera dig att ta en kurs. Träffa en studievägledare om inget annat och snacka om intressen och kurser som kanske skulle fungera som en bra "mjukstart". Jag kan verkligen rekommendera t.ex. socialpsykologi - ett ämne som jag tror att ALLA kan relatera till och uppskatta. Jag var precis som du (både rädd och ångestfylld) inför att plugga igen, men jag ångrar mig inte en sekund. Jag har utvecklats som person och träffat så mycket människor som jag aldrig hade träffat annars. Nu har jag snarare ångest över att min utbildning snart är över, haha.

Om det känns jobbigt med exempelvis mycket teoretiskt och läsning kanske du kan sikta på en yrkesutbildning istället? De är mer praktiska och påminner inte lika mycket om "skola" i traditionell mening. Kika på Medieinstitutet till exempel?

emma

Du kan ju plugga på distans annars, inte för att de ger så mycket socialt men hjärnan får arbeta och det ger utveckling och kanske gör att du efter en distanskurs är mer sugen på att plugga i skolan eller får dig att fundera på något annat jobb. Komvux är ju superbra för behöver du inget CSN så kan du plugga i din egen takt på distans och den enda kostnaden är studiematerialet :)

Paula

Vet du att det finns egentligen ett enkelt sätt att må bättre både fysiskt å psykiskt...genom träning. Å nu menar jag inte att gå till gymmet å lyfta skrot å hålla på, nej, gå en powerwalk i en timme varje dag å du ska se att strax börjar ditt goda humör att ta över. Gå gärna ute i skogen så du får lite blandad terräng. Det gör gott på alla sätt å vis å jag lovar, du tänker bättre oxå, du kommer att rensa din hjärna å sen får du inspiration till inlägg å vloggar så du får fler läsare/tittare...du kommer orka mer, det enda du behöver göra är att komma till skott. Till en början kommer du få tvinga ut dej, men gör det! Jag lovar, du kommer må så bra! Du kommer känna dej som en ny människa å idéerna kommer spruta så du kommer ha fler än ett inlägg varje dag, vilket betyder mer pengar förstås så du kan flytta till nåt större sen.
Kom igen nu! Imorgon är det du som tar på dej träningskläderna å ger dej ut i skogen. Vi vill att du ska må bra!
Kram

undefined

Börja rid eller gå med i någon organisation som t.ex. Röda korset, Rädda barnen, Lottakåren eller någon idrottsklubb :) annars kanske thaiboxning är intressant? Isf kan du googla på tip muay thai :)

undefined

utbilda dig till makeup artist?

Anonym

Hej. Lägger du ut halvnakna eller nakna bilder?

Svar: haha wtf? inget av det
Isabelle strömberg

Anonym

Jag förstår vad du menar och tror precis som du säger att du skulle må bättre av att få lite mer stimulans på dagarna. Av egen erfarenhet vet jag också att det blir svårare och svårare att ta sig ut ju mer man är hemma och isolerar sig. Du tänker att det är ett stort beslut som du måste ta, men det behöver faktiskt inte vara så.. Mitt tips är att börja smått, typ att du varje morgon tar en promenad någonstans.. Kommer ut. När man är mycket själv blir det också jobbigare och en större grej att träffa folk.. Det blir som en ond cirkel, men om du vänjer dig själv successivt vid att komma ut mer så kommer det garanterat gå bra. Gör inte en stor grej av det, ta typ mjukiskläder och var osminkad med luva och ta en promenad.. När man väl kommer igång är det lättare att ta nästa steg! Det är ingen stor grej, utan med små steg kan man ändra allt. Kram!

c

Kanske jobba lite som volontär på något "djurskydd"`, typ hund- eller katthem?
En vän till mig, som pga sitt resande jobb inte riktigt har möjlighet att ha djur själv, volontärar på ett katthem där hon själv kryssar för vilka tider hon kan jobba. Min vän gillar det väldigt mycket, tycker det är kul och avkopplande.
Chansen att få umgås med djur (och ju samtidigt också göra en bra sak för djur) trots att man inte har möjlighet eller intresset av att äga ett själv.

Caroline

Jag känner så mycket igen mig i det du skriver!
Jag själv är mest hemma om dagarna p.g.a. sjukskrivning p.g.a. aspergers diagnos.

Jag har varit på diverse arbetsprövningar och mindre arbeten, men har kollapsat p.g.a. det sociala. Men jag vet själv att jag borde ha mer utav sysselsättning, både för att få mer socialträning, samt att inte bli understimulerad och "förruttna" som människa.
Jag själv är nog rätt så lik dig med att ha en hatkärlek till ensamheten. Jag kan älska att vara med folk jag känner mig trygg med, men jag blir väldigt otrygg och rädd med nya och även bekanta människor.

Nu vet inte jag hur du känner för din kille (förutom att jag såklart förstår att du älskar honom och så!) Men för mig kan även kärleksfulla relationer bli rent av påfrestande. Jag MÅSTE vara själv och ta avstånd, även med trygga personer!

Men jag vet även själv att det kan vara väldigt skönt att vara med en vän, både för självaste sällskapets skull, men även för att för att ja... ventilera sig... prata ut och umgås.

Och när det kommer till kurser/sysselsättning. Det är något jag själv tänkt mer på för egen del, men i alla fall!...
Psykologi... JA, det tycker jag låter asbra det!
Psykologi, om du känner att du orkar med det så tycker jag att du ska satsa på det!
Och måla, måla är så bra och skönt för själen det! Jag älskar själv att teckna, även om det blivit allt mindre utav det. Men är något som säkerligen skulle passa dig!
Make up artist kanske också skulle passa med tanke på vad duktig du är med smink, men antar det är mycket press med folk och sådant... därför tror jag själv att teckna och måla är bättre, men jag kan ha fel!

Men jag förstår... mer än väl om du känner panik för det hela! Även om jag också försöker få "tummen ur röven" så blir jag så rädd för ordet plugga. Då det ger mig ångest. Då jag vet hur det var för mig i skolan t.ex.

Och när det kommer till hunddelen, så blir jag både glad och ledsen utav det du skriver.
Jag blir glad utav att du säger att det inte är något man skaffar sig spontant och att ni faktiskt bor i en liten boyta. För det innebär såklart ett stort ansvar med att ha en hund!
Men ledsen blir jag utav att jag tycker att det borde finnas NÅGON som kan ställa upp för er de gånger ni är utomlands t.ex. För alla människor som har hund ska såklart ha någon som kan ställa upp som hundvakt t.ex...

Men ja, jag förstår om förändringar är skrämmande. Jag hatar det själv, även om jag emellanåt tänker "men självklart ska jag kunna klara av detta! jag är inte sämre än andra!" men så kommer ångesten och paniken och förstör allt!

Men något jag tog mest åt utav det du skrev. Är det du skrev på slutet. Om att det du är livrädd för att kasta ut dig i livet, att det ska ske förändringar, och sedan att utföra beslut som inte går att ta tillbaka...
Att det är just DET som livet kanske handlar om. För ja, vi lever ju för att utvecklas, utmanas... hur skrämmande än målet än är...

Men ja, jag hoppas att du antigen tar en målarkurs. Och gärna tar dig an psykologin.
Och om och NÄR du och pojkvännen flyttat till något större... så skaffa gärna en hund! Djur berikar så mycket :)

Nu vet jag inte om jag blev allt för personlig här, men jag hoppas att du får "tummen ur röven" ;)
Ska själv minst försöka utmana mig för SMÅ förändringar för min egna del!

Och hoppas att du får bra tips från andra kommentarer här, och varför inte ifrån din familj, vänner och pojkvän?

Sofia

Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Man vill knappt erkänna det för sig själv men man mår så otroligt mycket bättre av att träffa människor, ha rutiner och bara komma ut från lägenheten med jämna mellanrum.

Du behöver ju inte gå all in direkt. Varför inte börja med en komvuxkurs på distans? Läs lite psykologi på gymnasienivå mest för att sysselsätta dig. Sen kan du växla upp och kanske jobba ideellt (typ Hundstallet?) eller plugga något där du går i en klass.

Hobbys kan vara så svårt. Jag har själv bara intressen som jag ägnar mig åt hemma i min ensamhet haha. Men du och din kille verkar ju ändå hitta på en del roligheter? Ni skulle väl spela badminton eller vad det nu var? Det är aldrig för sent att hitta en ny hobby och om du inte hittar någon social hobby så är det verkligen inget att stressa upp sig över. Alla är inte gjorda för sånt helt enkelt. Vissa älskar att sporta och vara bland folk och andra föredrar att läsa eller spela piano eller se dokumentärer om seriemördare (jag lol) och det ena är inte bättre än det andra. :)

Linneaerror

Jag kände mig precis som du tills att jag bara valde att ta tag i NÅNTING. Jag har fortfarande ingen aning vad jag vill bli tex men valde att ta tag i studierna och gymnasiebetygen jag aldrig fick och känner redan ett sammanhang att jag gör något vettigt på veckodagarna. Samt att jag har hittat en hobby (poledance) som stärker både insida och utsida :)

Slutade faktiskt att träna helt efter att jag hittade poledancen för jag får så mycket fysisk träning därifrån att det känns för ovärt och TRÅKIGT att gå och lyfta vikter på gymmet nu ^^ Så ett tips! Roligt som fan är det också =D

Tina

Jag skulle nog börja med små mål. Annars är det lätt att ge upp och sluta om det inte känns bra eller rätt.
Det finns mängder med kurser som enbart varar i 1dag eller kvällskurs på x antal timmar där du kanske går en två timmarskurs en gång i veckan, i 10 veckor.
Fotokurs tex. Vet att du är duktig men det går alltid att bli bättre.
Du bor i Stockholm med alla möjligheter :)

Josefine

Jag har pluggat på distans i 3 år och kan verkligen rekommendera det! Du kan jobba samtidigt och bestämmer själv hur du vill lägga upp allt/var du vill sitta och plugga för dagen!

Anonym

Du lider antagligen av depreddion blandad med ångest. Ju mer man isolerar sig desto svårare kommer det vara att känna sig bekväm i sociala sammanhang. Utmana dig själv!! Gör 1 liten aktivitet om dagen. Träffa en kompis på en fika? Åk in till stan för att kolla på en tröja? Sådana små saker i början, dessutom konmer du inte få lika mycket ångest för att du är hemma. Dessutom tycker hag att du borde utbilda dig till typ makeupartist eller liknande? Du kan ju verkligen sminka. Börja göra en plan. Skriv ner. Vad vill du i ditt liv? Hur stlra steg orkar du ta? Var ska du börja? Vad behöver du? Sätt igång nu Isabelle!! För jag har själv lidit av ångest och depression och jag ser ju att du visar ganska uppenbara tecken på det. Ta hand om DIG 💓 åk till familjen ett tag?? Du kan ju blogga där också, men då kommer du på andra tankar

undefined

Jag började klättra på klättergym för ett tag sedan, och de har ändrat mitt liv. Det är så bra träning, både fysiskt och psykiskt och efteråt rusar det i kroppen av lycka. Det är inte alls så svårt eller avancerat som man kan tro, finns säker flera klätterkurser/prova på i stockholm till att börja med. Sedan finns det alltid massa facebookgrupper för folk som söker klätterpartners. Alla mina nya vänner har jag träffat på detta vis! Jag tror på riktigt att klättring hade varit något för dig!

Camilla

Varför inte bli dagmatte några dagar i veckan, välj en hund som fungerar bra med andra hundar och gå till någon trevlig park så kommer du även att få kontakt med andra hundägare. Du får ju även en slant för besväret, kommer ut dagligen och ökar din kontakt med andra människor på ett "enklare" sätt då fokus ligger på hundarna. Börja annars med en hobby som innefattar kontakt med nya människor, spela CS hemma känns kanske inte som det bästa alternativet för att bryta din isolering hemma.

Du kanske måste "tvinga" dig själv i början och verkligen få rutiner för det men du kommer sen att undra varför du inte gjort det tidigare och slösat bort så mycket tid på att sitta fast hemma. Lycka till!

Sofia

Blev med hund lite oplanerat för ett år sen (haft hund från 0-18 års ålder), och ska säga dig att så som ni verkar ha det nu och så vettiga som ni är så är det helt rätt att skaffa hund nu :) Även om ni har familj längre bort så verkar ni ändå ha ett stort kontaktnät om man skulle behöva lämna bort hunden en kort period. Känner mig själv inte alls särskilt bunden och tackar livet varje dag för att jag blivit hundägare <3

Sofia

OCH! Rida är det roligaste som finns! Du som norrlandstjej behöver nog komma ut lite i naturen och känna samspel med djuren :) Känner själv sen jag flyttade in till centrala Göteborg att jag behöver skog för att må bra. Vilket jag får uppleva när jag åker och rider eller långa promenader med hunden.

Anonym

Jag har tänkt på detta många gånger när jag läst din blogg, då jag känner igen mig till en viss del. Jag är inte överdrivet social (introvert) men märker att jag oftast blir deppig om jag inte tvingar mig själv att träffa folk. Och precis som kommentaren så är det nog få som klarar av att "gå hemma" utan att må dåligt (jag vet att du jobbar med din blogg så jag säger definitivt inte att du inte har ett riktigt jobb) Men det måste bli tråkigt. Lite ensamt. Jag röstar för att ni ska skaffa hund! Det är verkligen inte som barn (jag sade att skaffa hund är lika mycket ansvar som med ett barn innan jag själv fick barn) Med facit i hand skulle jag kunna ha 10 hundar här hemma och fortfarande tycka det är MYCKET enklare än att ränna runt efter en ettåring. :) Så, skaffa hund! Ni verkar ju båda gilla vovvar och jag tror ni blir fina föräldrar. <3

Anonym

Wow vilket ärligt inlägg. Kram på dig

Alexandra

Bli dagmatte till en hund :)

Olivia

Hej!

Jag känner igen mig så jävla mycket i det du skriver i detta inlägg.
Jag själv har haft socialfobi och djupt depression med ångest, men som jag äntligen har börjat ta mig ur! Jag har testat på olika jobb men det är inget som jag fastnar för, min ångest och hemlängtan kommer direkt krypandes. Jag har fastnat i en ond cirkel.
Jag har också precis som du, svårt att ''dra tummen ur'' och hitta på något, varje dag är oftast den andra lik. Men jag trivs i mitt hem där jag känner mig trygg och fri.
Att träffa en vän på stan kan vara tillräckligt energikrävande för mig!

Mina vänner har jobb, hobbysar och deras liv verkar rulla på bra, medans man själv sitter här och funderar på vad man egentligen ska ta sig till. Det är lätt för andra att komma och säga att man ska göra si eller så, men det är inte bara...
Jag hoppas du hittar din strategi, och att ditt mående går mot det bättre! Kram

Anonym

Har vart deprimerad och isolerade mig i år och vände mig till missbruk :( trivdes så bra hemma men ångrar mig nu. Plötsligt har jag fyllt 25 och det känns som att jag har missat så mycket av att bara sitta hemma och gräva ner mig djupare.
Jag började plugga på komvux i sthlm på 50% bara. Hatade skolan som yngre men älskar det nu, det är bara två dagar i veckan och alla i klassen är underbara! Sen började jag även på poledance ensam och allt detta har gjort att jag växt enormt som person socialt. Dock äter jag fortfarande mediciner mot ångest men det är något som man behöver ibland liksom..ett steg i taget :)

Karina

Just DET HÄR hoppas jag din blogg kommer handla om mycket framöver! :)

Carin

Kanske en målar-/konstkurs? Du verkar ju vara kreativ! :)

Anonym

Testa att jobba på bibliotek eller café någon gång? Då har man tagit sig ut ur lägenheten och kan ändå typ svara på mejl i lugn och ro. Eller läs en kurs på distans. :)

Anonym

Man kan alltid söka utbildningar och kurser, sen kan man ju välja när man väl får antagningsbeskedet om man vill tacka ja eller nej till sin plats :)

Anonym

Man kan alltid söka utbildningar och kurser, sen kan man ju välja när man väl får antagningsbeskedet om man vill tacka ja eller nej till sin plats :)