repost "introvert / extrovert"

Jag tänkte köra en "favorit i repris" eller vad man ska kalla det, och reposta ett gammalt inlägg som jag skrev för ca ett år sedan angående att vara introvert/extrovert (här). Jag kom att tänka på detta inlägg då jag läste i en skvallerblogg att en viss bloggare nyligen uttryckt sej rätt korkat inom ämnet, och skriver att hen aldrig skulle kunna tänka sej att jobba med introverta människor då hen verkar tro att bara för att man är introvert (vilket jag är) så skulle man vara blyg, stel, aldrig våga ta för sej osv. Vilket såklart är väldigt felaktigt, men jag blir ju inte direkt förvånad över hur ytliga och dömande vissa människor (speciellt i denna branschen) är.
 
Skrivet 05 November - 2017, 14:00:
 
Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket kring det här med att vara introvert/extrovert, och vad det innebär. Jag själv är en introvert person. Jag har i hela mitt liv varit väldigt kräsen när det kommer till vänner, och jag har alltid valt att hålla dom få men nära. Jag har aldrig förstått det här med att ta en fika hit och dit med ytliga bekanta t.ex. Och jag älskar min egentid och att få vara ensam, ensam med mina egna tankar och funderingar. Jag är en riktig analytiker, tänkare, grubblare och filosof i själen haha. Och jag behöver verkligen få vara ensam. Är jag bland andra människor för mycket eller länge (även till och med min pojkvän) (edit: numera ex då) så blir jag otroligt lättirriterad, matt och det enda jag vill är att låsa in mej någonstans där jag får vara ifred haha. Men samtidigt är jag väldigt oblyg och social när jag väl är ute och umgås. Vilket inte riktigt går ihop med den bilden många har av introverta, där man tror att alla introverta personer är tillbakadragna, tysta och blyga. Vilket såklart inte alltid stämmer. Att vara introvert betyder väl i grunden att man laddar sina batterier i sin ensamhet, och att det är där man trivs bäst. Att man intresserar sej mer för det "inre livet" än den materiella världen. Medan extroverta personer är precis tvärt om, dom laddar sina batterier och trivs bäst i sociala sammanhang. Vi är ju alla egna individer som fungerar på helt olika sätt, man kan t.ex vara introvert fast ändå gilla att umgås med andra människor, bara man får vara ensam emellanåt. Och självklart kan man även vara en extrovert person som kräver sin ensamhet ibland. Ingenting är skrivet i sten, men jag tycker att det är intressant att läsa om olika personlighetstyper, och jag tror att vi genom att lära oss mer om dem kan förstå varandra och framförallt oss själva lite bättre.
 
Min pojkvän t.ex är en typisk extrovert, vilket jag många gånger avundas. Jag önskar ibland att jag var lite mer sån, det hade gjort mitt liv enklare på många sätt och speciellt mitt arbete som delvis går ut på att gå på event, synas, socialisera och samarbeta med andra. Där får jag ofta gå in i en roll jag egentligen inte känner mej bekväm i. Och jag blir ofta imponerad av min pojkvän pga småsaker han gör som för mej känns som något enormt, bara att han t.ex kan ta sin telefon och spontant ringa upp en gammal vän som han kom att tänka på, medan jag själv har en sån jäkla telefonfobi, är sämst på att hålla kontakten med personer och undviker gärna helst att prata med någon över huvud taget om jag inte "måste". Egentligen vet jag inte om det har mer med min sociala ångest att göra snarare än min introverta sida.. Det kanske hör ihop. Men jag avundas den VILJAN och drivkraft att vara social som extroverta personer har och att kunna ta sej vidare i livet genom att bygga nya relationer.
 
Men samtidigt är jag tacksam över andra egenskaper jag har som introvert. Min förmåga att analysera människor och situationer t.ex, och att jag har ett djup i mina tankar och reflektioner. Jag anser att detta gynnar mej på andra plan. Lite som en "blessing and a curse" haha. Och just att jag och min pojkvän är så olika på den inåtvända/utåtriktade fronten gör ju även att vi kompletterar varandra så bra.
 

« Tidigare inlägg